I de tidigaste dokumenten omnämns Lingarö 1391 som Lingarmon,
1406 kallas det Lingarna och 1574 Lingarne. 

Fiske, jordbruk och skog har i alla tider varit de huvudsakliga näringarna.
Men det har genom åren även funnits: sågverk, tegelbruk och ett företag som skulle transportera is till Tyskland.

I ett dokument från 1565, berättas om två bröder, Östen och Thomas Nilsson. 
Vid ett skifte erhöll Östen Lingarö och Thomas erhöll Vi. Efter Östens död gifte änkan om sig. Thomas som målsman för brorsbarnen, brukade båda hemmanen men vanskötta Vi. Vid ett nytt skifte lyckades Thomas få till sig hälften av det välskötta Lingarö och hälften av det vanskötta Vi och brorsbarnens lott blev det samma. Detta stred mot konung Gustav Vasas plakat mot hemmansklyvning och var början på tvister och processer som kom att sträcka sig över flera hundra år.

Från Östen härstammade major Johan Blanck, som år 1652 lämnat sin post som slottshauptman på Visborg och därefter bosatte sig på sin ärvda gård i Lingarö. Blanck fortsatte att processa för att utvidga sina egendommar fram till sin död 1679.

Den siste ättlingen i släktledet var Edvin Sandin, avliden den 19 januari 1962, bosatt på dåvarande Hälsingtuna kommun, fastigheterna Lingarö 1:20 och
3:5 i Hudiksvalls stad med ett gemensamt taxeringsvärde enligt 1957 års allmänna fastighetstaxering av 124 300 kronor.  I avsaknad av ättlingar tillföll fastigheten Allmänna arvsfonden.  Mer avlägsna ättlingar processade under några år om arvsrätten men fick inte gehör för sina krav.

I en i skrivelse till Allmänna arvsfonden skall den gode mannen, Folke Hallgren Hudiksvall, den 21 mars 1967 rapporterat, att en ladugårds- och logbyggnad tillhörande fastigheten, vilken klarat föregående vinter genom att den hållits fri från snö, nu rasat på grund av en relativt obetydlig snömängd.

Edvins bostad är numera riven men låg inom nuvarande adress Lingarövägen 59.